”Vi är grädden på moset”

– I gudstjänstgruppen laddar jag om. Där får jag fler perspektiv och kan landa i vad som är viktigt för mig.
Det säger Jeanette Wasser som leder en av gudstjänstgrupperna i Brevik.

Det är höstavstämning när ledarna för Breviks gudstjänstgrupper ses över en fika på cafét vid Breviks station. Prästerna Fanny Linder och Gunnar Olofsgård är med. Hur har de det i grupperna? Vad funderar de på?

De tre grupperna har ansvar för en gudstjänst var i månaden. De träffas tio dagar före sin gudstjänst. Tillsammans med en av prästerna går de igenom texter, väljer psalmer och fördelar uppgifterna.

De tio dagarna behövs för både gruppmedlemmarna och prästerna.

– Som präst får man hjälp med tankarna inför predikan, det är en del av vår förberedelse. Man kan säga att predikan blir ett inlägg i ett pågående samtal, säger Gunnar Olofsgård.

Jeanette Wasser, som varit med sedan starten för närmare 20 år sedan, är inne på samma spår. Det blir ofta djupgående samtal som behöver tid att bearbetas. Diskussionerna som förts bidrar ofta till de samtal som uppkommer med kyrkobesökare efter gudstjänsten. Det är en av fördelarna med gudstjänstgrupper, säger hon när vi ses en stund efter mötet.

– Det är fler som kan mötas, fler som kan komma med ett perspektiv som någon kanske just behövde höra den dagen, säger hon.

Hon var tidigare ungdomsledare och även pedagog i församlingen, men kom ifrån det när livet med utbildning, jobb och barn gjorde att tiden inte riktigt räckte till. Då blev gudstjänstgrupperna ett sätt att stanna kvar i sammanhanget.

Hon berättar hur hon tankar själsligt, både i samtalen inför och under själva gudstjänsterna.

– Det är jätteskönt, man kan slappna av lite som människa. Jag får lyfta huvudet lite och landa i att även om något är jätteviktigt för mig så i det stora perspektivet är det kanske helt andra saker som jag egentligen tycker är viktigare.

Det är väldigt öppet och låga trösklar till gudstjänstgrupperna. Det vittnar samtalet inne på caféet om den här soliga höstdagen. Det finns alltid en präst som kan ta över om någon plötsligt känner exempelvis att den inte vill läsa en text. 

Alla vill heller inte göra alla moment, vilket är helt okej. En av ledarna runt bordet nämner att han inte vill vara med och ge nattvarden. ”Åh, men det är ju en välsignelse att få göra, det är det allra bästa”, utropar en annan.

Det är inga krav på att man måste någonting. Jeanette Wassers uppmaning till den som vill vara med är att prova på, det finns inga krav på fortsättning.

– Kom och var med och delta i samtal om livet och varför vi finns här och varför vi är viktiga för varandra. Var med i diskussionerna, eller i både diskussioner och gudstjänsten.

– Vi är lekmän, vi förväntas inte vara något annat, fortsätter hon. Det är prästerna och de anställda som är ansvariga. Att vi är med är grädde på moset.