Korset – livets tecken

Många människor bär ett kors – kanske i halsband runt halsen eller som en tatuering. Hur kommer det sig att symbolen för ett avrättningsredskap bärs synligt av hundratals miljoner kristna över hela världen?

Det tomma korset påminner oss om att när Jesus kropp tagits ned, efter att döden inträtt, och lagts i en grav, så finner kvinnorna på
påskdagsmorgonen att graven är tom. Och strax efteråt får de möta Jesus – uppstånden. För den korsfäste Jesus visar sig vara Gud själv, som på detta sätt fullbordar löftet att rädda skapelsen – och människan, från konsekvenserna av hennes handlingar.

Att Jesus gav sitt liv för oss är det budskap som kyrkan i alla tider förkunnat, men under påsktiden blir korsets symbolik och verklighet levande för oss på ett särskilt sätt. Varje människas relation till döden och livet blir tydlig och korset står i berättelsens mitt. Det står där till tecken på en närmast ofattbar verklighet – att Gud av nåd och kärlek vänt förtvivlan till triumf. Korset förvandlas till livets symbol, ett trotsigt och segervisst glädjerop tvärs över dödens mur.

När vi själva vandrar i dödsskuggans dal behöver vi komma ihåg att Gud har gått före oss, också i ångest och vanmakt. För Gud finns ingen plats som är okänd, inget mörker som är nattsvart. Ibland är detta enkelt att minnas. Ibland är det ett kors i ett halsband eller en tatuering som leder vår tanke och vårt hjärta rätt.

 

Text: Emmeli Karlsson Lundmark
Foto, korset: Simon Dunder